tisdag 14 augusti 2012

Just nu!

Så var semestern över för denna gång och här laddas för skolstart denna vecka. Även om det är soligt och varm så känns det att nu närmar sig snart höst. Vi har haft fyra veckor semester tillsammans och haft det riktigt skönt. Vi har gjort saker tillsammans och veckan på Öland var bara så fantastisk på alla vis. Sol, bad, mat, spex, familjen, besökare och bara slappat..

Sen blev det en tvättstuga som blev så fin så det är en fröjd att gå ner och tvätta;)

Sista veckan på semestern var förberedelse för Emys flytt till Danmark. Vi gjorde saker tillsammans och pratade mycket  för att förbereda oss men att förbereda sig för det sista det går inte. Så när Emy reste iväg var det många tårar från alla håll. Det var så mycket jobbigare än jag trott. Svårast var det nog allt för lilla Agnes som blev helt otröstlig men hon fick en nalle att ta hand om från sin storasyster och den finns nu med oss hela tiden.

Här en bild på våran söta, fina stolthet. Älskar henne och vet att hon kommer att fixa det. Även om danskan kan vara lite mer än svår att förstå. Jag får väl ta lite danska lektioner för att förstå Emy när hon kommer hem igen:)

Albin fixade en chatt grupp som anslöt hela familjen för att Emy skulle kunna säga godnatt till oss alla samtidigt och det var väl en jättebra ide tills de började småskojbråka mellan varandra  (Tilda och Albin) och stackars Mats fick en mobil på jobbet som pep till hela morgonen att han fick sms...=)

Idag står det på min att göra lista att börja ta tag i mina foto och se vad som ska framkallas. Har ju Juni och Juli att skrappa i min månadsalbum. Höstterapi som jag ser fram emot.

3 kommentarer:

Christina / Synål / Stina sa...

Låter som en skön semester och gott att kunna njuta av familjen och bara vara. Det låter tufft att säga hej då . ( kom en tår på min kind när jag läste detta) Men hon är stark och ni är starka så detta kommer gå bra.
Ha de så gott så ses vi snart.
Kram Christina

Ann Olofsson sa...

Det är inte lätt när ens lilla pyre står där med väskan och skall stå på egna ben. Man är så stolt,glad, orolig och sorgsen. Mammas lilla hur ska vi klara oss utan henne? Men det går bra, man är ju alltid basen i deras liv ändå hur vuxna de än blir. Ha det bra kram.

fotoavemy sa...

saknar er alla där hemma:)